John ska precis börja nian när allt förändras. Hans bästa vän Lukas blir tillsammans med Johns bästa tjejkompis Saga som han känt hela sitt liv. Plötsligt är Lukas inte lika tillgänglig att hänga med som tidigare. De kan inte prata med varandra på samma sätt som tidigare. Det kan han absolut inte med Saga heller. Hemma är stämningen inte alls på topp. En besvärande tystnad har brett ut sig. Allt blir inte bättre när Johns föräldrar berättar att de ska flytta isär på prov. Hur kan de göra så och hur länge måste de fundera? Varför kan de inte bara skilja sig direkt? Ingenting är roligt längre, inte ens att gå på fotbollsträningen. John känner sig ensammast i världen. Han cyklar iväg planlöst bara för att slippa vara kvar hemma. Han blir en tyst person och stöter bort kompisarna mer än han behövt göra. Allt behöver dock inte målas i svart. Det finns en ljusning även om allt inte blir som det var förr.
Boken handlar mycket om känslor. Hur det känns när vardagen inte längre fungerar. Jag gillar personerna i boken och hur de pratar med varandra. Jag gillar känslan man får när man är i boken. Även om ämnet är tungt så är personerna så verkliga. Jag gillar sättet som Johanna Lindbäck skriver sina böcker. Texten är rapp och det är ett sorts mys över hela stämningen i boken. Det enda som jag kan komma på som känns negativt med boken är att den tar slut lite för snabbt. Jag hade gärna läst mer om de här personerna.
Finns boken inne på biblioteket? Kolla här.
/Anna-Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar