Torsdagsbarn

Harper Flute är en tjej som bor på den australiensiska landsbygden på 30-talet. Hennes familj är mycket fattig och hon har många syskon. De lever ett hårt liv och försöker överleva dagen.

Harpers yngre bror Tin försvinner ner i underjorden under husets veranda där han börjar gräva tunnlar. Han gräver en labyrint av tunnlar som blir hans hem. Han kommer upp i dagsljuset alltmer sällan. Han blir som ett djur, alltmer förvildad. Tin gräver och gräver. Till slut rasar familjens ruckel till hus ihop på grund av alla underjordiska gångar som grävts under huset. Föräldrarna accepterar Tins val att leva i underjorden. Men vad gör han där egentligen och varför? Det undrar jag genom hela berättelsen, men får inga svar. Han dyker upp vid några kritiska tillfällen när familjen behöver honom. Han verkar höra och se allt som händer i huset trots att han befinner sig i jorden under det.

Harpers pappa har varit soldat i första världskriget, där han grävde skyttegravar. När han kom hem var han sårad och tilldelades en bit mark, som inte duger till att odla på. Familjen överlever tack vare de kaniner de lyckas fånga och laga till. Skinnen kan också säljas. Man känner verkligen för Harper och hennes familj i deras fattigdom. Det blir nästan lite väl mycket elände ibland, som när deras nyinköpta kor blir stulna och när huset rasar ihop.

Förutom skildringen av Tin så är boken mycket realistiskt skriven. Berättelsen skildras genom Harpers ögon och hon befinner sig över jorden. Tin och hans liv får vi ta del av genom henne. Den "underjordiska värld full av mörka hemligheter" som det står om på bokens baksida får vi inte veta så mycket om. Den är inte fullt så spännande som man kan tro. Boken är ändå läsvärd för sitt fina språk, skildringen av Harpers sätt att överleva och utvecklas i fattigdomen och för att hoppet aldrig tycks försvinna från Harper och hennes familj.

Finns boken inne på biblioteket? Se efter här.

/Anna-Karin