De som går igen

Skogshuggaren Tomas och hans son Peter bosätter sig mitt i vintern utanför den ogästvänliga byn Chust, mågonstans i 1600-talets östeuropa. Tomas gräver ett brett dike runt deras hus och låter den floden fylla vallgraven med vatten. Han har så skapat en liten ö där de båda bor. Peter förstår inte varför hans pappa gör detta, eller varför han bär med sig en avlång, illa medfaren låda vart de än reser och vars innehåll Peter aldrig får veta. Men Tomas är en man med ett hemligt förflutet.

Folket i Chust börjar prata om att de döda kommer tillbaka till sina familjer på nätterna, Peter berättar det för Thomas som avfärdar det som skrock och folksägner. Peter får dock erfara att det ligger sanning i det som folket pratar om och trots sitt nekande vet Thomas också att det är sant och slutligen berättar han sanningen om innehållet i lådan och om sitt förflutna. Far och son möter själlösa fiender och går ett skrämmande öde tillmötes.

Marcus Sedgwick skriver själv i efterordet att han har gjort grundliga efterforskningar om vampyrlegender från olika länder. De som går igen är en berättelsen om en far och hans son, om försoning, kärlek och om vampyrer.

Här kan du se om boken finns inne på hällefors bibliotek.

/Madelene

Vatten och vidunder

”I Annorstädes borg bor alla möjliga knäppisar, puckon och galningar. Tur för dem att de har ett hemligt vapen … som heter Edgar”

Så börjar boken ”Vatten och vidunder” av Marcus Sedgwick. Det är den första boken i serien Korpmysterierna.

Edagar är den självutnämnde väktaren av borgen Annorstädes. På borgen bor de två barnen Noppe och Solaria med sina föräldrar Valevin och Misty. Borgen Annorstädes är ingen vanlig borg. Den lever sitt eget liv och har en tendens att lägga sig i.

En dag får korpen Edgar syn på en svans som slingrar sig in i snåren vid borgen. Edgar undersöker buskarna vid borgen närmare och upptäcker en tunnel. Det luktar något vedervärdigt ur tunneln. Han upptäcker också att källaren är vattenfylld och att vattnet bara stiger och stiger. Edgar måste få invånarna i borgen att förstå att de svävar i fara. Det är inte så lätt när man är korp och inte kan prata, utan bara kraxa.

Ingen verkar dock bry sig. Pappa Valevin håller på med sina experiment, mamma Minty tänker bara på bakning. Den enda som förstår att Edgar kan hjälpa dem är Solaria. Riktigt läskigt blir det när vattnet stiger och ingen kan komma ut ur borgen, samtidigt som ingen riktigt vet vad som lurar där nere i det stigande vattnet.

Boken har många fina bilder i mystisk stil. Tokig och spännande fantasy. Finns boken inne på biblioteket? Kolla här.

Läs också fortsättningen som heter ”Andar och apparater”

/Anna-Karin