Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

                                                   

Jakob, bokens 17-årige huvudperson, växer upp med en bra relation till sin farfar, Abe. Han har under pojkens uppväxt berättat märkliga historier och visat bilder på besynnerliga barn för sitt barnbarn som då svalde berättelserna med hull och hår. Tills den dag då Jakob blev för gammal för att tro på sagor, då slutade Abe berätta om hur han växt upp på en isolerad ö tillsammans med besynnerliga barn, med olika övernaturliga förmågor. När Jakob blir äldre blir hans farfar mer och mer försvirrad. Han ringer Jakob en dag på hans extrajobb och pratar om monster. Jakob tror att Abes förflutna som jude på flykt från nazisterna kan spela en roll i hans förvirring. Hur som helst åker han hem till Abe för att se att allt är som det ska. Det är då det går upp för Jakob att hans farfars historier faktiskt kanske var sanna, när han hittar Abe dödad. Detta tar naturligtvis hårt på Jakob som alltid haft bra kontakt med sin farfar.

I farfaderns hus finns en bok och ett brev som lämnats till Jakob. Brevet och boken uppmanar Jakob att söka upp farfaderns barndomshem, Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Han reser alltså från Usa till den isolerade ö i England som hans farfar bodde på som ung. Här börjar en historien att utveckla sig. Jakob träffar på Miss Peregrine, föreståndarinnan på barnhemmet och en historia fylld med besynnerliga barn, tidsresor, tidsloopar och monster som jagar barnen nystas upp.

Det här är en mycket annorlunda bok. Speciellt med tanke på de svartvita fotografier som finns med i boken och som hjälper till att berätta historien. De är autentiska, det vill säga, de är uppletade på gamla antikvariat av samlare. De har alltså inte manipulerats för att passa bokens innehåll utan historien i boken är så att säga anpassad efter dem.

Om du känner dig redo för lite udda men spännande läsning tycker jag du ska låna just den här boken!

Här kan du se om boken finns inne på biblioteket.

/Madelene



Boktjuven

Författaren till den här boken växte upp med en österrikisk pappa och en tysk mamma som ofta berättade för honom om andra världskriget. Boken utspelar sig under den tiden. Bokens titel anspelar på huvudpersonen, Liesel Meminger, nio år när berättelsen startar. Hon kommer som fosterbarn till familjen Hubermann, Rosa och Hans. Där lär styvpappan henne att läsa och det är där hon upptäcker orden och dess påverkan och betydelse. Hon blir bersatt av att läsa och stjäl böcker så fort hon läst ut den hon håller på med. Författaren låter döden vara historiens berättare, inte traditionellt i svart kåpa och lie utan finstämt och detaljrikt beskriver han hur människorna lämnar jordelivet i hans famn. Liesel har en riktigt bra vän i grannpojken Rudy. Tillsammans med honom stjäl hon mat när de båda är hungriga och spelar fotboll på gatan. Hon ska också komma att få ytterligare en bra vän, i Max, en jude som Liesels styvpappa gömmer i källaren. Med honom disktuterar hon ord, böcker och mardrömmarna som hemsöker dem båda, av olika anledningar. Tillvaron ter sig trygg och lycklig men allt eftersom tiden går kommer kriget närmre och tryggheten hotas.

Den här boken är en skildring av andra världskrigets nazism, om ondska, om folk som stod emot nazisterna och folk som inte gjorde det. Den är stark, sorglig, ibland till och med rolig och framför allt viktig för eftervärlden att ta del av för att inte det hemska som skedde skall falla i glömska.

Här kan du se om boken finns inne.

/Madelene