Precis som i "Pojken i randig pyjamas" så lyckas John Boyne få mig fängslad av den medmänskliga förmågan i en utsatt situation.
Pierrot är född och uppvuxen i Paris, han blir som sexåring föräldralös, först dör hans tyska pappa och sedan hans franska mamma. Han får flytta till sin bästa väns Anshels familj och finner sig ganska väl till rätta där. Men problemen hopar sig, familjen Bronstein är judar och det är svårare tider att överleva i. Pierrot slussas vidare till ett barnhem där han endast bor ett kort tag. Pierrots faster som han aldrig tidigare träffat lyckas komma i kontakt med barnhemmet och Pierrot får flytta hem till det hus där hon jobbar som hushållerska.

Pierrot kommer som liten till detta flotta ställe som heter Berghof och tas vänligt omhand av alla de som arbetar där. Till och med av husets ägare, Adolf Hitler. Pierrot måste dölja sina gamla anknytningar och vänner och visa sig som en riktig tysk och blir kallad för Pieter. Pieter utvecklar en stor beundran för Hitler och vill leva upp till hans förväntningar. Det är inte så lätt och det leder Pieter till att förråda dem som verkligen tagit hand om honom.

Boken utspelar sig före, under och efter andra världskriget och små detaljer om Hitler som person vävs in. Var han vegetarian? Hette hans hund Blondie? Jag vet inte, har säkert läst om det någon gång men känner att jag behöver göra en källkritisk granskning för att vara säker:)

När kriget tagit slut undrar Pierrot hur han ska kunna leva vidare, frågan om skuld kommer upp. Kan man säga att man inte visste att man inte förstod, går det att komma undan sitt ansvar. Jag bär med mig boken och önskar att många barn, unga och gamla läser den.