Ännu en dystopi, kanske vissa tänker. Men jag, jag älskar dystopier och läser gärna mängder av dem. Det finns något som lockar mig i att fundera på vad som händer med vår värld och varför. I dystopierna har det alltid skett någon form av katastrof, miljö eller krig. Det är inte alltid tydligt vad som skett men att det lett till ett förändrat samhälle och en ny världsordning det är klart.

I Sveket förstår man att miljöpåverkan har haft en stor betydelse. Snö och kyler täcker större delarna av denna fiktiva värld. Sfärer är skapade där man lever i kupoler och aldrig vistas ute i solen. Men inte alla lever på det sättet, prims, de människor som från början inte ville ansluta sig till sfärerna lever ute i vildmarken. Om primsen finns många olika berättelser i sfärerna, de utmålas som blodtörstiga vildar.

Ria är uppvuxen i en av dessa sfärer, Hon är som de flesta andra i sfären ett provrörsbarn. Tränad och skolad för att få en lysande framtid och karriär. I skolan finns ett rankningssystem där eleverna bedöms efter resultat och uppförande. Ria ligger på sjunde plats, vilket är väldigt bra. Vid ett besök i biblioteket råkar Ria överhöra ett samtal mellan några män, en främling har kommit till sfären och han menar att sex av eleverna är förrädare och att de måste tas om hand. Ria och hennes pojkvän Aureljo är två av dessa.

Ria oroar sig mycket över detta de närmaste veckorna, hon försöker prata med Aureljo, som inte är lika oroad, samtidigt försöker hon ta reda på vilka de andra eleverna är. Vid en tillställning på skolan offentliggörs att några elever ska få resa för att träffa presidenten, det är de sex eleverna som Ria hörde talas om. Det visar sig att Rias oro är befogad, när de sitter på tåget på väg för att träffa presidenten så utsätts eleverna för ett mordförsök. Trots att ingen av dem har någon form av överlevnadskunskap i vildmarken så bestämmer de sig för att de måste fly. Snart kommer de i kontakt med primsen och allt de tidigare trott på blir ifrågasatt.

Boken är bra, spännande och välskriven och jag längtar efter att läsa del två. Vissa partier var lite utdragna, särskilt i början när Ria mest oroar sig men ingenting händer. Förutom det tycker jag att den psykologiska uppbyggnaden är utmärkt.