Tio över ett av Ann-Helén Laestadius

Tio över ett vann Augustpriset bland Barn- och ungdomsböckerna 2016.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Språket är bra, handlingen är bra och den berör mig.

Inledningen:

Vi ska flytta.
Inte för att vi vill det.
Vi måste.
Annars riskerar vi att dö.

Maja är skräckslagen inför det som händer i Kiruna. Dels är hon rädd för att gruvan ska rasa, att det ska komma ett ras som gör att hela Kiruna går under. Dels är hon rädd och arg för att staden ska flyttas. Hon vill inte flytta och se allt det hon älskar förändras eller rivas.

Det är svårt att förstå att man å ena sidan vill flytta staden trots att alla säger att det inte är någon fara med gruvan. Staden kommer inte att rasa.

Maja utvecklar en rädsla som övergår till riktig ångest med panikattacker som följd. Föräldrarna kan inte hjälpa, inte heller Julia, Majas bästa vän. De förstår inte.

Maja brottas även med att Julia ska flytta till Luleå, hennes bästa vän som alltid funnits där. Julia har sina egna problem och mår själv inte så bra.

Bokens tredje spår är Albin, killen som Maja är kär i. Hon har tittat på honom länge och längtar efter att han ska upptäcka henne. Genom bokklubben förs de tillsammans men inte heller det är så enkelt.



Astrid