onsdag 5 december 2012

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

                                                   
Jakob, bokens 17-årige huvudperson, växer upp med en bra relation till sin farfar, Abe. Han har under pojkens uppväxt berättat märkliga historier och visat bilder på besynnerliga barn för sitt barnbarn som då svalde berättelserna med hull och hår. Tills den dag då Jakob blev för gammal för att tro på sagor, då slutade Abe berätta om hur han växt upp på en isolerad ö tillsammans med besynnerliga barn, med olika övernaturliga förmågor. När Jakob blir äldre blir hans farfar mer och mer försvirrad. Han ringer Jakob en dag på hans extrajobb och pratar om monster. Jakob tror att Abes förflutna som jude på flykt från nazisterna kan spela en roll i hans förvirring. Hur som helst åker han hem till Abe för att se att allt är som det ska. Det är då det går upp för Jakob att hans farfars historier faktiskt kanske var sanna, när han hittar Abe dödad. Detta tar naturligtvis hårt på Jakob som alltid haft bra kontakt med sin farfar.

I farfaderns hus finns en bok och ett brev som lämnats till Jakob. Brevet och boken uppmanar Jakob att söka upp farfaderns barndomshem, Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Han reser alltså från Usa till den isolerade ö i England som hans farfar bodde på som ung. Här börjar en historien att utveckla sig. Jakob träffar på Miss Peregrine, föreståndarinnan på barnhemmet och en historia fylld med besynnerliga barn, tidsresor, tidsloopar och monster som jagar barnen nystas upp.

Det här är en mycket annorlunda bok. Speciellt med tanke på de svartvita fotografier som finns med i boken och som hjälper till att berätta historien. De är autentiska, det vill säga, de är uppletade på gamla antikvariat av samlare. De har alltså inte manipulerats för att passa bokens innehåll utan historien i boken är så att säga anpassad efter dem.

Om du känner dig redo för lite udda men spännande läsning tycker jag du ska låna just den här boken!

Här kan du se om boken finns inne på biblioteket.

/Madelene



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar